Inte svårare än så.

I helgen som passerade såg jag en film som heter "What happens in Vegas". Den handlade om ett impulsgift par som först försökte få varandra att vara otrogna men slutade med försoningssex. (Vilket man inte fick se, det var bara en slutsats men de ville ha varandra i slutändan i alla fall.)

Började tänka lite på ämnet otrohet. Det är fler än en jag känner som utsatt/utsatts för det. Om jag varit med i en sådan karusell är jag lyckligt ovetande om. Har funderat på hur man skulle reagera på att få veta att någon varit otrogen emot en, lite senare i livet.

"Jaha vad bra, nu vet jag vad jag fick HIV ifrån"
"Betryggande, det var dig det var fel på ändå"
"Näe, varför gjorde du det, hon var ju fulare än mig"

Lite svårt att spekulera. Känns onaturligt på något sätt, fenomenet otrohet i sig. Varför binda upp sig till en person om man inte tycker den personen är värd trohet, det går emot min interna logik. Distans, svacka, whatever.

Jag köper inte ursäkterna.
Det utmynnar till slut i att man inte ger sin partner respekt. Om man är oförmögen att göra sig förtjänt av tillit har man inget i ett förhållande att göra. Någon som vill sätta emot?

Albin skrev finurligt om otrohet. "Var otrogen med den du är med." Det är inte svårare än så.