fredag 16 maj 2008

Att skapa en höna utan en fjäder

En av Aporna skrev idag om att det tog hus i helvete över en bagatell. Om att provocera med flit. Gör man så? Vem vill hitta på något att balla ur över, på riktigt?
Vidare läser jag i Apans blogg och det verkar som en skopa bekräftelsebehov också spelar in.

Jag känner igen mig. Det som ger upphov till konflikter lever numera ett eget liv, på bekostnad av mitt liv. Om mina tidigare förhållanden varit pariserhjulet så är den här fritt fall.

Tidigare var det förutsägbart och inte direkt spännande men man hängde med i svängarna. Luktade standardprocedur och rutin lång väg. Nu är man uppe bland molnen, samtidigt skraj för när det ska säga "klick klick" och tilten slår och man tror att man ska avlida. Det går snabbt. Man skriker. Håller någon i handen. Det är med skräckblandad förtjusning jag lämnar nöjesfältet.

Kanhända det utvecklas till någon annan åkattraktion, lite lugnare. Tills dess är det tur man har bra nerver och inte spyr så ofta. En sak är säker, det blir inget pariserhjul för mig.

Inga kommentarer: