Sexlust.

Läste idag i Orhidpussys blogg om ämnet sexlust:


Situation: Pojkvännen tackar nej till eftermiddagssex efter en lång dag på jobbet. Tankar kring det:
"Ja, han är säkert trött, men han kanske är redo om ett par timmar"
Ett par timmar går, försök till uppvaktning görs och misslyckas även nu. Tankar:
" Men nu är han ju utvilad! Vadfan? Luktar jag illa? Jag har sett lite svullen ut på sistone, jag kanske har gått upp i vikt? Om jag duschar och snofsar till mig med lite spexiga underkläder kanske? Men, ska det behövas då? DUGER jag inte som jag är?" En stund går och klittan får styra så hopp in i duschen och spexiga underkläder på.
Hjälper föga. Pojkvännen ser plågad/besviken ut. Lackar ur, går till sängs och ilskonanerar mig till sömns till soundtracket av "Men om jag hade lite större bröst så kanske han skulle vilja lite oftare? Eller om jag klädde mig kvinnligare? Eller så kanske han bara inte vill ha mig längre och är bara ihop med mig av bekvämlighet? Jag är fulfulful. Jag är fetfetfet. Jag är äckligäckligäckligäcklig."

Känns så skönt att någon tar upp ämnet om att lusten inte alltid matchar. Känner igen mig i upplevelsen vid vissa utvalda tillfällen. Känner också att det gör mig förbannad att skylla på otrohet eller att man inte duger. Även fast det är så lätt att modfällas av de tankarna. Och att det faktiskt dumt nog inte gör väldigt stor skillnad om snubben ger anledningen att han är trött.

Det hade varit skönt om kroppen producerande sexhormoner så att båda blir smittade samtidigt av kåtslaget. Men det hade väl varit för lätt.

Tankar.

Postade inte nagot har pa lange, inga Svenska bokstaver saledes inga Svenska ord. Idag har jag manga tankar som far fritt ordbajsflode i dagens inlagg. 

(Pa jobbet kan man skriva in https istallet for http innan webadresser som blockerats och sedan komma in dar i alla fall. Darfor har jag lyckats lasa nyheter idag och annat kul. Det ar soligt, tydligen varmaste vadret pa 30 ar om man far tro nyheterna. Appropa nyheter, vi kor lite om det idag.

Rosa, det ar ju bara dumt att saga att det ar en tjejfarg for min karaste ar finare an mig i rosa och jag klar hellre honom i rosa an mig sjalv. Om jag sager att jag hellre adopterar an klammer ut en unge eller att jag skulle vara glad om min unge visar sig vara homosexuell, gor det mig valdigt abnorm da? Det ar lustigt med barnforaldrar hela grejen. Man laser om forlossningar hit och dit och avelskossor, lattemammor som diskuterar sa fjantiga saker som negerbollar. (Svar grej, om du har att valja mellan att kalla en boll negerboll eller chokladboll och den ena gor nagon ledsen och den andra far det att vattnas i munnen vilken valjer du da liksom?) De skriver om att deras ungar ar sjuka hela tiden jamen skaffa en bondgard och lite djur, bo i skogen sa blir det nog battre. Lagg ner curling attityden sa blir nog manga gladare. Har i Amsterdam ar det manga ghettomammor som later ungarna fora ovasen pa tunnelbanan. Det star pa en skylt att man inte far ha hog musik, oljud eller "noise" utan tillstand fran kommunen och man funderar pa att fraga de mammorna om de har tillstand att skratta nar andra far tinnitus.

Blir man mer forvirrad for varje ar som gar efter man fyllt 20? Eller vander det igen vid 25,30,40? Gar hjarnan battre for varje ar om man undviker Alzheimers fram till pensionsalder eller langre? Jag kom att tanka pa Alex Schulman. Han tycker om lobbyister och det forlegade tankesattet, undrar om det var for att hans pappa var en sadan? Det kan man forsta om man ser hur hart han haller i farsgubben fast han ar dod nu, men visst skriver han fint och boken dar verkar bra. Kanske finns den pa TPB redan eller vad tror du Alex? Lite besviken blir man pa en foretagssam Socialdemokrat som inte ar for samhallsutveckling. Men kanske var det ett skamt antingen Socialdemokrat eller lobbyistfasonerna (for de gar liksom inte ihop). Eller sa var han tvungen att salla sig till mediabraschen for hans utdoende kompisars bransch kravde det sa att han skulle fa sig in pa Sturecompagniet. Vi far se, man vet aldrig med den dar.

Ar kaffe och choklad bra eller daligt pa riktigt? Blir artister och forfattare glada eller arga over utveckligen av internetkulturen? Jag vill tro pa tidningarna, men hellre veta. Ar det manga som tanker likadant som Unni Drougge? Ar Newsmill ett stalle jag kommer hinna spendera mer tid? Ar hela Sveriges rattsystem korrupt? Ar piraterna de som har fattat bast vad internet ar och hur det fungerar? Ar det forlegat tankande att vilja ha det som det alltid varit och motarbeta forandring? Gor manga det inte bara i fildelningsfragan utan aven i privatlivet, relationer? Farsen fortsatter och vi ar manga nyfikna som foljer vad domare Norstrom kommer raka ut for. Skadar jag nagon forutom en utdoende mediabransch, en bransch som fungerar som outsourcing som inte langre behovs, nar jag delar kulturarv sjalsfrander varlden over? Kommer Google imperiet att fa sig en fet torn?

Queensday ar orange, kommer manga kla sig orange och kommer jag ha energi eller lust att forsoka fira en nationaldag i ett land dar jag ar en immigrant nar jag inte vaxt upp i ett land som det ar riktigt okej att vara stolt i eller for? Ar det manga manniskor som bara dor inuti efter de varit kara ett tag och latsas som allt ar som vanligt tills det rinner ut i sanden? Ar manga otrogna istallet for att de inte orkar med skulden? Ar humanismen ett satt eller det enda sattet? Ar det onormalt att inte frukta doden? Skulle manga dott om de gjort det jag gjort? Ar Anna Lindh verkligen kand varlden over eller var det bara en Kenyan och en Hollandare som var extraordinart allmanbildade? Kommer skissen min karaste just nu gor bli en rattvis bild av kanslan jag bar inuti, alla tankar och fragor? 

Finns det nagon som har svar? 

Leds på hobbyknarkares glorifiering av narkotika.

Sitter i Amsterdam. Känner dekadensen från drogmissbrukarnas himmel. Man fastnar lätt i den liberala biten, tror att det bara är frihet. Det är manisk besatthet, det är vad det är. Det finns inget annat som är häftigare för narkofilerna. Än narkotika. Om det vore så väl att droger var något obetydligt, icket värt att hänga upp sig på. Men det är så viktigt att det ständigt ska diskuteras om tripper hit och dit. 

"Jaså, vad kul! Brände du också sönder hjärnan i helgen. Vad tog du då? Jamen den här är ju inte skadlig, det är ju bara Amfetamin och blablabla som är fysiskt skadliga. Nästa helg ska jag ta och sniffa lite Terpentin efter att svampen börjar avta, undrar vad som händer då."

De tröttnar aldrig på den ständiga glorifieringen.

Missförstå mig rätt. Det finns de som är sjuka och behöver hjälp.

Det kommer aldrig vara häftigt med människor som inte klarar av verkligheten. Det är inte coolt att vara vek. Det är som att gå runt och skryta om att man grinar 4 timmar dagligen eller att man kissar ner sängen varje kväll for man är rädd att bli våldtagen. Gud vad coolt liksom. Och vilja göra det igen. P-l-e-a-s-e.

Puffa äckelrök i ansiktet på mig, losers. Knapra MDMA, svälj en massa skit för att hallicunera fram eran sanning om livet. Lek exhalterad kemist med psyket som insats. Men snälla, var inte stolt över det.

Jämställdhet

Läste idag om ländernas land gällande jämställdhet

Blev väl inte direkt förvånad, men samtidigt känns det ologiskt att USA ska ligga efter Sverige 60 år. Ett stort steg var att landet fick Obama, i alla fall till synes. Om några år får vi se vad han kan göra för jämställdheten.

Ska jag flytta dit känns det inte direkt som man vill klämma ut någon unge innan man har cash på bordet. Otacksamt land och inte direkt något föredöme i detta fall. Missförstå mig rätt - jag är irriterad för jag förväntar mig mer, inte för att jag är kommunist/socialist etc.

Utan för jag vet att Vi kan bättre. (Yes we can!)

Inledning på novellen jag aldrig skrev

Tårar rann längs med väggen. Vata immor fyllde luften, in i lungorna som drogs samman i ändlösa konvulsioner. Snyftningar som nådde väggar. Alla förlorade striden mot rakhyveln. Inte denna gång. Kaklet mot stjärten, en känsla av att vara konstant smutsig som efter en valdakt. Som i boken "kort kjol" fast den har gangen bara ett självackel. Det är ackligt att vara otillräcklig.

Slack eller?

Det finns många avslappnade arbetsplatser. Har inte sett min egen som en av dem förrän idag.

1. Min chef visar 2 tamponger, den ena lite större. Garvar och säger att nu får man dildo i lingonveckan.

2. Flera gånger dagligen hörs jamande genom callcentret. Detta är ej pga katter men en Kroat och en Norsk som har revirkamp. Sök efter "Simons Cat" på Youtube.

3. Oanade dagar hörs reggaemusik över callcentret.

4. Interna IT avd har blockerat mig från att använda varan interna databas. Är detta ovanligt eller tror jag bara det?

5. Det finns inte en väggklocka i hela callcentret.

Curling politik - SEK VS Euro

Kanner mig manad att kommentera snacket om varan kära valuta. Många diskussioner har det varit och fler kommer det sakert att bli. Det känns som att Sverige skulle ha mycket att vinna på att införskaffa Euron, men samtidigt finns det fordelar med att behålla kronan ocksa. Lite som att satsa pengarna på fonder eller en aktie. Man kan vinna massor på aktien men det innebar en större risk. Det ar första tanken som slår mig i sörjan av alla debattartiklar.

Den andra tanken kommer härnäst När jag last andra artiklar där det kommenterats hur svag kronan faktiskt varit gentemot Euron tidigare känns denna nedatgang som småpotatis och att man inte ska gapa efter mycket. 

Att hela världen skulle handla med samma valuta ar val lite av en utopi och skulle inte fungera rent praktiskt. Däremot, att makten ligger sa lokalt som möjligt gynnar allt som oftast. 

Många som varit negativa mot EU har kant skeptism mot att några gubbar i Bryssel ska bestamma sådant som påverkar individer i Sverige vad galler liv och framtid till stor del. Ta FRA som ett gott exempel.

Har vi lärt oss en läxa av detta? Vill Svenska folket verkligen bli EU:s nickedocka? Enligt tidigare folkomröstning verkar det knappast sa. Ar inte vad som urskiljer Sverige som ett eget land i mångt och mycket bundet till valutan?