Flytta ifrån olyckan.

Expressen skriver idag om lyckliga människor. Danskar sägs vara de mest lyckliga i hela världen. En av de bittraste människorna jag träffat på är Dansk, så jag vet inte hur pass mycket jag vill förlita mig på undersökningen. Men faktum är att ju mer jag läser, desto mer intressant blir det.

Sverige, Irland samt Nederländerna som jag inom kort kommer flytta till är länder som omnämns vara lyckliga. Att fred och demokrati ska vara faktorer som främjar lycka är väl mer en självklarhet än något som behöver bevisas i forskning?

Vidare, i DN står det även om att Storbritannien (det land jag bor i och vantrivts ett år) är ett av de få som listats ha blivit mer olyckliga. Efter att ha läst följande, förvånar det mig föga.

- Den viktigaste avgörande faktorn för lycka är i vilken utsträckning folk är fria att välja hur de lever sina liv, säger Ingelhart till Reuters.

Sedan jag flyttade hit, har det känts precis tvärtom. Det är svårt att sätta fingret på vad som orsakar den känslan.

Alla papper som ska fyllas i vad man än tar sig för?
Övervakningskameror och "storebror- samhället"?
Arbetshierarkin eller bristen på kundservice?
Avsaknad av gemenskap till förmån för det ytliga tjattret?

Jag vet inte. Men vad jag vet och vad fler kan intyga är, att faktum är att jag var lycklig i Sverige och på Irland. Sedan jag flyttade till Storbritannien har jag blivit mer olycklig. Så långt stämmer undersökningen som gjorts. Människor som bor här har omtalat landet som ett "u-land", halvt på skämt men kanske halv på allvar också. Zimbabwe var mest olyckliga, men är Storbritannien på väg åt samma håll?

Det återstår att se vilken effekt Nederländerna kommer få. Nu drar jag.