onsdag 3 december 2008
Hurricane Gilbert.
Minns en dag för många är sedan i Folkets hus i Skelleftea då jag och en på den tiden väldigt nära vän var på konsert med Hakan Hellstrom. Han sjöng den har sången till en gitarrist i bandet, som började gråta. Det är därför jag älskar live musik. Bara jag hör låten blir jag rörd. Jag saknar live musik. Brukade gå ensam med mina öronproppar. Ett genuint intresse som ingen direkt delade. Det närmaste någon kommit var att köpa hörlurar för 1700 SEK.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Musiken blir vacker, inte for att man kan vrida upp basen till max utan for att den kanns akta. Utan att behova trangas med en flock manniskor som gapar och skriker. En njutning vard mer an 1700 kronor enligt mig.
Musiken blir mer äkta trots människorna som hoppar runt och väsnas. För det känns som musiken spelas direkt. Det är en obeskrivlig känsla. En dålig livekonsert drar i värsta fall uppmärksamheten utanför scenen. En bra får dig att bli ett med den. Det är som att jämföra att äta samma mat hemma eller ute på restaurang.
Skicka en kommentar