Kärlek är en bergochdalbana var det någon som sa; man ställer sig i kö, hittar någon att åka med, håller personen i handen, skriker och kliver av.
Sen är det bara att göra om allt igen. Hoppas det misstämmer till viss del. Att det tar längre tid än på tivolin i alla fall, att man hinner lite mer. Sen är jag inte minsta rädd när jag åker bergochdalbanor men hemskt rädd för att älska.
söndag 17 juni 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar