Fantasi 2.

Vi kände varann för ett tag sen. Eller rättare sagt, vi kände aldrig varann. Vi passerade varann, men vi såg inte nåt då. Det var nödvändigt, aldrig frivilligt. Ändå minns jag så väl den gängliga kroppen, det fina leendet och känslostormarna. Hjärtat. Och givetvis de blå ögonen. Det sägs att man minns vissa människor, andra bleknar fort. Av någon anledning bleknade han aldrig. Våra hjärtan krossades till pulvermos av dom andra. Hans ögon var mer isande blå än jag minns. Han var musik, alltid, för mig. Internet är fantastiskt, man kan förälska sig i en skärm nuförtiden. Eller en tio år gammal bild och lite fantasi. Den delen som gått från svartvit till färg i mig önskar inget hellre än att fånga skönhet i varje skrymsle att visa upp för världen. Den andra delen är inte längre här.

Cary brothers - Blue eyes

Mannen med sinnessjukt blå ögon är bokstavligen ögongodis.

Jag stirrar i bordet, försöker att vika undan blicken. Men dom där ögonen tar kål på mig. Vet att han blir nervös i närheten av mig och det räcker för en fantasi. Räcker att tro att han vill. Risken är att jag faller, men där spelar elementet av kontroll in. Kontroll består av hans flickvän. Barriärer till handel. Till livet, lusten, dramat, sorgen. Säkrast så.

Han ser varje rörelse jag gör, betraktar mig tyst på håll.

Han kör in i trottoaren och skyller på sina stora händer. Varför nämnde han sina stora händer, nu tänker jag konstant på händerna och vad de kan göra. Storlek har betydelse. Han är lång, men ödmjuk.

Efter en promenad ute i kylan kom jag in och lurade till mig att få känna på hans hand. Min hand var iskall, hans var mjuk, varm och stor. Det var som en elektrisk chock att röra honom, fastän jag var den kalla var jag tvungen att dra tillbaka handen. Det blev för nära, överväldigande erotiskt. Och så.

Det finns olika sätt att se ner på folk. En katt och en hund kan ha maktspel där katten visar sina klor och förtrollar hunden som är dubbelt så stor. Likadant vill jag förtrolla mannen med de isande blå ögonen.

Teknologi är min drog. Vet att jag är en uppfinnare som betalar mycket för ny teknologi, prylar för att sedan bli fånigt entusiastisk över allt nytt. Som väldigt snabbt går ur tiden. Samtidigt vet jag att min kropp inte var byggd för att spendera livet framför skärmar. Ändå dras jag till män med passion för IT, liksom rökare vet att de borde sluta men likväl dras till andra rökare.

Mannen med ögonen kommer från ett land som är otroligt osexigt. En annan snubbe från samma ställe försökte nästan våldta mig, fast det är pinsamt att prata om. (Man är väl inget jävla offer.) Kulturen är samtidigt intressant för en tjej därifrån sa hon kunde tänka sig ligga med mig. Vi kommer bra överens.

Mannen med ögonen är kortfattad sådär så att det blir grammatiskt inkorrekt på Engelska, men charmigt och tidseffektivt mellan raderna. Vem behöver meningsbyggnad när poängen görs utan den? Folk därifrån säger alltid "hi" i e-post istället för "hello" för att det spar bokstäver. Det är det enda som stör mig, det är skillnad. Alla vet att "hello" är trevligare.

Han är min slav dagtid. Jag är hans slav nattetid. Funderar på om han är en teknologi som kommer uttråka mig förr eller senare. Ett tidsfördriv. En plågoande. Eller något annat.