Drogpolitik.

En Norrman och jag ses minst varje dag och kallar oss ett par. Det var för att jag inte ville ha något mittemellantjafs som det blev så.
Det hör till diskussionen att det inte är första gången jag hittar någon som verkar klippt och skuren fram till att den där cigaretten dyker upp sitt fula tryne.
Det som plågar mig är inte de runt omkring mig och deras i mina ögon förvridna och felaktiga beteende. I mitt stilla sinne begriper jag helt enkelt inte varför jag egentligen inte är drogliberal; allting talar för det.
- Min släkt är mixad vad gäller droger så min uppväxt är svår att föranleda några logiska resonemang gällande detta så infekterade ämne. Dock vore det naturligt att jag gick ena eller andra hållet tidigt i mitt liv, och höll mig till den sorten utan komplikationer.
- Den politik jag stödjer i alla andra punkter förespråkar droger mest av alla etablerade Svenska partier.
- På något vis lyckas jag inte sällan dra på mig vänner och kärestor som brukar droger, oftast sker detta i form av rökintag eller alkoholbruk som är över normens konsumtionssnitt. Dessa människor sluter jag mig till och trivs med otroligt väl bortsett från denna beroendedefekt som så ofta kommer med på köpet.
Norrmannen menar på att det sätt som enklast löser drogproblemen som staten har med ett fördolt styre från undre världen där människor utnyttjas grovt för att vissa knösar ska tjäna storkovan, är att tillåta droger i kontrollerade former som t ex ransoner. Staten kan tjäna pengar på droger och få kontroll över det mörkertal och den massa människor som använder droger i det fördolda skulle komma upp till ljuset med ny statistik. Om människor själva får välja skulle det bli bättre än om det sades ajabaja med pekfingret ifrån staten.
Fin tanke, att staten skulle få kontroll över det. Men balansgången mellan då de billiga drogerna förespråkar ett drogsamhälle och de dyra förespråkar klasskillnad blir svår, det blir som pest eller kolera.
Sedan är det kruxet med att jag inte tror på att använda sig av droger som grej. Att inte klara vardagen utan ett beroende. Det kvittar om det är sex, alkohol, narkotika eller lyckopiller. Till och med värktabletter har ju visat sig vara skadliga (vid frekvent bruk).
Människor är inte hjälplösa våp som inte väljer att ta droger och bli beroende av dem. Det menar jag både med fysiska och psykiska beroenden.
Många menar att Cannabis är mindre skadligt än exempelvis alkohol och kan användas i medicinskt syfte. Men om det är olagligt, varför använda det till att börja med?
Eftersom inget land officiellt erkänt Cannabis som medicin så behövs det inte för det finns uppenbarligen andra bättre preparat för det syftet.
Varför föra en kamp för ett preparat som människan inte har behov av?
Alkoholen är mycket mer skadlig än Cannabis när man ser på vad den kostar samhället. Vad gör att en drogs skada rättfärdigar en annans ingång?
Droger finns inte med i behovstrappan, det faller utanför bilden. Det har spolierat så många människors liv och gjort så mycket mer skada än nytta att jag inte ser vitsen med att främja nyttjandet av det. Ser inte poängen med att använda det över huvud taget.
Men varför, det är frågan.

Banka mig gul och blå

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=664526

Det har spelats en plåga på radion som heter "Banka mig gul och blå". Av titeln att döma kunde man lätt tro att det handlar om misshandel, men av Carina Rydberg utläser jag att det istället handlar om frigjort sex. Promiskuösa förbindelser. Engångsligg. Njutning? Hårda tag.

Ingen har tvingat folk att lyssna. Om denna låt blivit populär är det väl av en välförtjänt anledning som Frida slagit igenom, kontroversiell text eller ej. Gillar Svenska folket att tralla på om köttmarknaden så låt dom. Det har skrivits texter om mer korkade saker än så.

Religion är inte farligt.

Det är inte religionen som är farlig, det är människorna som inte klarar av att hantera den.

Kärlek är knepigt.

Kärlek är en bergochdalbana var det någon som sa; man ställer sig i kö, hittar någon att åka med, håller personen i handen, skriker och kliver av.
Sen är det bara att göra om allt igen. Hoppas det misstämmer till viss del. Att det tar längre tid än på tivolin i alla fall, att man hinner lite mer. Sen är jag inte minsta rädd när jag åker bergochdalbanor men hemskt rädd för att älska.

Minnesvärd måndag.

Feber. Skuld. Tankar om sopor. Lite ångest. Dammsugning av nedervåningen. En kopp grönt vaniljte. Hagamannen fick ett långt fängelsestraff.
Sej med gratäng och broccoli. Diskning. Alla andras likgiltighet, depressiva tendenser, melankoli och brist på ork får mig uppriven och cynisk. Plus det där som är tyst latent. Fetångest. Rannsakan. Röjning och dammsugning av mitt rum. Jonglering och nutrilett. Mer grönt te, fast citrus den här gången.
Ut en sväng i gott sällskap. Avlägsnande av stresshormoner. Bye bye ångest. Hej och välkommen kondition. Träningsvärk i rumpan.
En fin middag bokad inför morgondagen. Mer gentlekvinna än normalt mot den älskade ängeln. Ont inuti vid skratt. Beck och nyckelhålsmärkt bröd. Torra tårar över något konstigt.
En svart och meningslös måndag.

Substitut för får.

När man inte kan sova passar det utmärkt att räkna alla delstater man kan i USA istället för de sketna fårskallarna.

Delstater i USA: California, Florida, Hawaii, Alaska, Washington D.C, Oregon, Ohio, Texas, Nevada, Georgia, Tenesee, New Orleans, Maryland, Pennsylvania, Arizona, North Dakota, South Dakota, New Mexico, New York, Wisconsin, North Carolina, South Carolina, Kansas, Iowa, Mississippi, Missouri Masachusetts, Alabama.


(Sedan finns det väl ungefär 20 stycken till som jag inte kunde komma på.)

En himmelsk drog?

Kärlek är något som man klarar sig utan en period, tycks det. Man längtar efter den när den är borta. När den är tillbaka får man förbannat mycket ångest på grund av den och grejer går åt helvete. Ändå väljer man kärlek för man tror den är svaret på allt. Att den ska göra en hel. Det gör den aldrig.

Profil: Crille krokodil

Crille krokodil pratade om kolbrytning och talböcker i traktorn, great med kärnkraft och kapitalismen. Crille såg att jag hade köpt MAD och fick tyst på mig, crille blåste cigarettrök i ansiktet på mig och försökte döda mig (frågade om jag ville ha). Crille lärde mig saker, Crille var kul. Sedan lämnade jag Crille krokodil snopen som få, på vissa kan käften inte sluta gå.

Slakteriet

Lukt av död
vinner oss aldrig
Livet är för kärt
Hur många kärl som tömts
spelar i slutändan inte roll för
vad som komma skall

Bikt.

Bikt.

Skrivet av Kristina 15 juni 2007, klockan 23:41

"Mina barn
Jag tycker inte om barn. De stressar mig med sina manipulativa skrik och irriterar mig och är obegripliga och illvilliga små människor.

//Kristina
2007-jun-05 @ 16:36 Kommentarer (0)"

Läst på: http://www.bikten.just.nu/



Det komiska är att de väljer rubrik på bikter man gör där. De antog med andra ord, att jag hade egna barn. Läser bebisböcker som Annika Lantz - 9 månader, Linda Skugge - Ett tal till min syster bröllop mfl. Tillräckligt för att bli avskräckt vill jag lova. Sprickor på fel ställen, kolikförbannelse & andra råa företeelser förekommer.
Barnförbjudet finns ju, kan man stämpla vuxenförbjudet (singelförbjudet)?
Känsliga läsare varnas.

Bebisböcker skrivna av blivna mammor.

Det finns en bok som Linda Skugge har skrivit om livet som småbarnsförälder. Om kräks, bajs, springmask, stress, ångest, och framförallt en massa osympatiska människor i omgivningen.
Hade kväljningar i halsen boken igenom. Tack snälla rara Linda, nu känns det inte lika grisigt att vara singel längre. (Jag vill nog typ never ha barn och man eller läsa om Sylvia Plath mer och jag har ingen ångest för att jag inte orkar jobba billigt på förskolan längre.)

Det ovanstående skrev jag 20 September 2006 angående Linda Skugges Ett tal till min systers bröllop. Efter det har jag även läst Belinda Olssons bebisbok som jag inte minns titeln på. Den var mer positiv och romantisk. Efter den ville jag ha barn igen och dom var sådär fina charmknuttar igen.
Annika Lantz är kul, vanligtvis. I 9 månader är hon brutal och rå. Sprickor, kolikskrik, förlossningsdetaljer och annat vulgärt inkluderas.
Efter dessa mammaböcker har jag funderat. På filmer sätter man ju varningar för barn eftersom de anses känsliga för innehållet. Borde det inte finnas en omvänd märkning på böcker?
Varning för känsliga vuxna (singlar?). Råa inslag. Blod och våld utlovas.

Folkbokföring.

Blanketten sa "Hej du är inte längre Svensk".

Den Irländska mannen på Arbetsförmedlingen sa "Irländare är inte som folket här (läs: Skellefteå); dom pratar med människor dom inte känner, tar en öl som Svenskar tar en fika istället för karatefylla på helgen, dom är vänliga och bryr sig om."

Kalla fötter.

Någon kom på en smart lösning på problemet med att få kalla fötter. När man har kalla fötter kan man använda en hårtork och blåsa på fötterna, då blir dom varmare och man kan sova.

Min Gud heter Någon.

I en bastu satt jag en gång och tjuvlyssnade i brist på annat till ett samtal mellan två flickor på uppskattningsvis 8 år. De talade om allt möjligt och kom osökt in på ämnet existens. Den ena sa "Gud...eh...Någon skapade oss".
Jag har också ändrat mig. "Gud" är ett så infekterat ord, så många fördomar skapas om man nämner det. Jag har ingen låtsaskompis utan tror bara att det är omöjligt att förklara vår existens med en smäll som kom ifrån ingenting. Den är bara en fortsättning på vad som kom innan, som ju ingen vet vad det är. Vad som skapade oss och vår planet är egentligen för stort för de smartaste av hjärnor.
Dom som rackar ner på religiösa människor bara för att dom själva inte har hittat någon förklaring att tro på/liksom är rädda för begreppet "tro", tycker jag lite synd om.
"Not even very wise now all beginnings"

Att bita i gräset.

En sommardag hörde jag katten jama, fast det lät lite konstigt. Han brukar ju gå runt och skrika ute men den här gången var det lite annorlunda. Då såg jag att han hade gräs i munnen. Inte lite grann, sådär som dom brukar ha. Utan som en kossa hade han käften full.