1 juni 2013

Vem bryr sig om inledning. Finöl från bryggeri. En idiot som kollapsar på travbanan mitt i. Stadskärnan kanske inte var den bästa arenan. Fullt med poliser, hästar och gyttjig mani. Hällregn, napalm och gump. Ett heligt kaos banalt som en slump. Kaos skapar även förtroende, boende skapar elände, vänner hände. Försvann. Vänskap rinner mellan fingrarna som ett moln av damm men pengar, girighet och tur består. Detta år fällde en tår över det märkliga; tur i vad? Inte spel, kärlek, lycka- eller hur. Vill du spendera ditt liv i elektronik får du på äldre dar en lustig dynamik och urusel fysik. Kroppar är fysiologiskt inte skapta för teknologi och innovativ mystik. Ge kroppen sol, sex, näring, kärlek, lyrik. Bygg en hållbar framtid, tänk på någon annan än dig själv. Bry dig om planeten, du är mitt i smeten, globala invånare med ett vi-tänk istället för dom gynnar helheten. Se utanför dina skygglappar, mappa när din käft glappar hur skev din verklighet är. Mal ner dina fördomar, förruttnade dammiga om andra. Klandra ingen, skjut upp alla minnen som blockerar dina sinnen trots allt.

24 maj 2013

Solsidan i smutsiga Nord. Singlar minglar, jag dinglar musikaliskt ovanför. Underdog heaven. I ett osynligt band och det röda distriktets sand, Askungens fula ankungar i din hand. Kontroll på kontinenten bleknar sakta, mellan alla vinglas, det som sas. Orange extas, vidgade pupiller bakom färgade linser, en fas? Jag är inte långsint, bara rättvis liksom ett glas du puttar av misstag går i kras. Politik ekar religion, modern likgiltighet och girighet. Jag blev elak, fick blodad tand, minns allt. Ditt salt, katthjärtat, det hon stal ifrån dig men färgen framförallt. Mitt allt erbjöd kyla och för mycket tjall. 30 minuters syre i en värld av vakum. Jag älskar dig privat, min ensak tycker jag, men det är mycket jag inte ska, till exempel lyssna på jazz, knulla eller dra (åt helvete). Lycka till med livet sa du, som om handling är mer än ord. När finns du där för mig som meningsfull? Vi hade en deal, jag höll alla löften medan du ljög och bröt höften, snubblande stank från min bank och ljudet av idioti skickade festivaldrömmarna i sank. Visst, det gjorde mig arg, men inte att gå pank. Varje gång du påminde mig om lukten av unkna problem, eksem, kliar i mitt huvud med. Alla lögner hur du tror jag inte ser, orkar jag mer? Bara svampen känner

Fantasi 2.

Vi kände varann för ett tag sen. Eller rättare sagt, vi kände aldrig varann. Vi passerade varann, men vi såg inte nåt då. Det var nödvändigt, aldrig frivilligt. Ändå minns jag så väl den gängliga kroppen, det fina leendet och känslostormarna. Hjärtat. Och givetvis de blå ögonen. Det sägs att man minns vissa människor, andra bleknar fort. Av någon anledning bleknade han aldrig. Våra hjärtan krossades till pulvermos av dom andra. Hans ögon var mer isande blå än jag minns. Han var musik, alltid, för mig. Internet är fantastiskt, man kan förälska sig i en skärm nuförtiden. Eller en tio år gammal bild och lite fantasi. Den delen som gått från svartvit till färg i mig önskar inget hellre än att fånga skönhet i varje skrymsle att visa upp för världen. Den andra delen är inte längre här.

Cary brothers - Blue eyes

Mannen med sinnessjukt blå ögon är bokstavligen ögongodis.

Jag stirrar i bordet, försöker att vika undan blicken. Men dom där ögonen tar kål på mig. Vet att han blir nervös i närheten av mig och det räcker för en fantasi. Räcker att tro att han vill. Risken är att jag faller, men där spelar elementet av kontroll in. Kontroll består av hans flickvän. Barriärer till handel. Till livet, lusten, dramat, sorgen. Säkrast så.

Han ser varje rörelse jag gör, betraktar mig tyst på håll.

Han kör in i trottoaren och skyller på sina stora händer. Varför nämnde han sina stora händer, nu tänker jag konstant på händerna och vad de kan göra. Storlek har betydelse. Han är lång, men ödmjuk.

Efter en promenad ute i kylan kom jag in och lurade till mig att få känna på hans hand. Min hand var iskall, hans var mjuk, varm och stor. Det var som en elektrisk chock att röra honom, fastän jag var den kalla var jag tvungen att dra tillbaka handen. Det blev för nära, överväldigande erotiskt. Och så.

Det finns olika sätt att se ner på folk. En katt och en hund kan ha maktspel där katten visar sina klor och förtrollar hunden som är dubbelt så stor. Likadant vill jag förtrolla mannen med de isande blå ögonen.

Teknologi är min drog. Vet att jag är en uppfinnare som betalar mycket för ny teknologi, prylar för att sedan bli fånigt entusiastisk över allt nytt. Som väldigt snabbt går ur tiden. Samtidigt vet jag att min kropp inte var byggd för att spendera livet framför skärmar. Ändå dras jag till män med passion för IT, liksom rökare vet att de borde sluta men likväl dras till andra rökare.

Mannen med ögonen kommer från ett land som är otroligt osexigt. En annan snubbe från samma ställe försökte nästan våldta mig, fast det är pinsamt att prata om. (Man är väl inget jävla offer.) Kulturen är samtidigt intressant för en tjej därifrån sa hon kunde tänka sig ligga med mig. Vi kommer bra överens.

Mannen med ögonen är kortfattad sådär så att det blir grammatiskt inkorrekt på Engelska, men charmigt och tidseffektivt mellan raderna. Vem behöver meningsbyggnad när poängen görs utan den? Folk därifrån säger alltid "hi" i e-post istället för "hello" för att det spar bokstäver. Det är det enda som stör mig, det är skillnad. Alla vet att "hello" är trevligare.

Han är min slav dagtid. Jag är hans slav nattetid. Funderar på om han är en teknologi som kommer uttråka mig förr eller senare. Ett tidsfördriv. En plågoande. Eller något annat.

Jämställdhet

Läste idag om ländernas land gällande jämställdhet

Blev väl inte direkt förvånad, men samtidigt känns det ologiskt att USA ska ligga efter Sverige 60 år. Ett stort steg var att landet fick Obama, i alla fall till synes. Om några år får vi se vad han kan göra för jämställdheten.

Ska jag flytta dit känns det inte direkt som man vill klämma ut någon unge innan man har cash på bordet. Otacksamt land och inte direkt något föredöme i detta fall. Missförstå mig rätt - jag är irriterad för jag förväntar mig mer, inte för att jag är kommunist/socialist etc.

Utan för jag vet att Vi kan bättre. (Yes we can!)

Inledning på novellen jag aldrig skrev

Tårar rann längs med väggen. Vata immor fyllde luften, in i lungorna som drogs samman i ändlösa konvulsioner. Snyftningar som nådde väggar. Alla förlorade striden mot rakhyveln. Inte denna gång. Kaklet mot stjärten, en känsla av att vara konstant smutsig som efter en valdakt. Som i boken "kort kjol" fast den har gangen bara ett självackel. Det är ackligt att vara otillräcklig.

Curling politik - SEK VS Euro

Kanner mig manad att kommentera snacket om varan kära valuta. Många diskussioner har det varit och fler kommer det sakert att bli. Det känns som att Sverige skulle ha mycket att vinna på att införskaffa Euron, men samtidigt finns det fordelar med att behålla kronan ocksa. Lite som att satsa pengarna på fonder eller en aktie. Man kan vinna massor på aktien men det innebar en större risk. Det ar första tanken som slår mig i sörjan av alla debattartiklar.

Den andra tanken kommer härnäst När jag last andra artiklar där det kommenterats hur svag kronan faktiskt varit gentemot Euron tidigare känns denna nedatgang som småpotatis och att man inte ska gapa efter mycket. 

Att hela världen skulle handla med samma valuta ar val lite av en utopi och skulle inte fungera rent praktiskt. Däremot, att makten ligger sa lokalt som möjligt gynnar allt som oftast. 

Många som varit negativa mot EU har kant skeptism mot att några gubbar i Bryssel ska bestamma sådant som påverkar individer i Sverige vad galler liv och framtid till stor del. Ta FRA som ett gott exempel.

Har vi lärt oss en läxa av detta? Vill Svenska folket verkligen bli EU:s nickedocka? Enligt tidigare folkomröstning verkar det knappast sa. Ar inte vad som urskiljer Sverige som ett eget land i mångt och mycket bundet till valutan?