Tidelag.

Läste i Expressen idag om tidelag. Att vuxna människor får våldta djur är tydligen lagligt i Sverige. Det tycker inte 96% av de som röstat på Expressen att det borde vara.

Någon professor (vegan?) fran N.Y likstallde djursex med slakt. Eller han tyckte visst att i samband med tidelagsdebatten bor vi istället fokusera på kött industrin. Han nämnde även att det inte är rättvist att jämföra tidelag med incest. För eftersom vi tycker barn är lite mindre värda respekt än djuren vore det ju dumt att sänka djuren till barns nivå?

Det nämndes en zoofil som dött av samlag med en hingst och efter det togs debatten mer på allvar i USA. Vad ska till innan Sverige öppnar ögonen? Bara för att någon tyckte att det var okej att slå sin fru för 100 ar sedan betyder det inte att det ar okej idag.

Flytta ifrån olyckan.

Expressen skriver idag om lyckliga människor. Danskar sägs vara de mest lyckliga i hela världen. En av de bittraste människorna jag träffat på är Dansk, så jag vet inte hur pass mycket jag vill förlita mig på undersökningen. Men faktum är att ju mer jag läser, desto mer intressant blir det.

Sverige, Irland samt Nederländerna som jag inom kort kommer flytta till är länder som omnämns vara lyckliga. Att fred och demokrati ska vara faktorer som främjar lycka är väl mer en självklarhet än något som behöver bevisas i forskning?

Vidare, i DN står det även om att Storbritannien (det land jag bor i och vantrivts ett år) är ett av de få som listats ha blivit mer olyckliga. Efter att ha läst följande, förvånar det mig föga.

- Den viktigaste avgörande faktorn för lycka är i vilken utsträckning folk är fria att välja hur de lever sina liv, säger Ingelhart till Reuters.

Sedan jag flyttade hit, har det känts precis tvärtom. Det är svårt att sätta fingret på vad som orsakar den känslan.

Alla papper som ska fyllas i vad man än tar sig för?
Övervakningskameror och "storebror- samhället"?
Arbetshierarkin eller bristen på kundservice?
Avsaknad av gemenskap till förmån för det ytliga tjattret?

Jag vet inte. Men vad jag vet och vad fler kan intyga är, att faktum är att jag var lycklig i Sverige och på Irland. Sedan jag flyttade till Storbritannien har jag blivit mer olycklig. Så långt stämmer undersökningen som gjorts. Människor som bor här har omtalat landet som ett "u-land", halvt på skämt men kanske halv på allvar också. Zimbabwe var mest olyckliga, men är Storbritannien på väg åt samma håll?

Det återstår att se vilken effekt Nederländerna kommer få. Nu drar jag.