24 maj 2013

Solsidan i smutsiga Nord. Singlar minglar, jag dinglar musikaliskt ovanför. Underdog heaven. I ett osynligt band och det röda distriktets sand, Askungens fula ankungar i din hand. Kontroll på kontinenten bleknar sakta, mellan alla vinglas, det som sas. Orange extas, vidgade pupiller bakom färgade linser, en fas? Jag är inte långsint, bara rättvis liksom ett glas du puttar av misstag går i kras. Politik ekar religion, modern likgiltighet och girighet. Jag blev elak, fick blodad tand, minns allt. Ditt salt, katthjärtat, det hon stal ifrån dig men färgen framförallt. Mitt allt erbjöd kyla och för mycket tjall. 30 minuters syre i en värld av vakum. Jag älskar dig privat, min ensak tycker jag, men det är mycket jag inte ska, till exempel lyssna på jazz, knulla eller dra (åt helvete). Lycka till med livet sa du, som om handling är mer än ord. När finns du där för mig som meningsfull? Vi hade en deal, jag höll alla löften medan du ljög och bröt höften, snubblande stank från min bank och ljudet av idioti skickade festivaldrömmarna i sank. Visst, det gjorde mig arg, men inte att gå pank. Varje gång du påminde mig om lukten av unkna problem, eksem, kliar i mitt huvud med. Alla lögner hur du tror jag inte ser, orkar jag mer? Bara svampen känner