1 juni 2013

Vem bryr sig om inledning. Finöl från bryggeri. En idiot som kollapsar på travbanan mitt i. Stadskärnan kanske inte var den bästa arenan. Fullt med poliser, hästar och gyttjig mani. Hällregn, napalm och gump. Ett heligt kaos banalt som en slump. Kaos skapar även förtroende, boende skapar elände, vänner hände. Försvann. Vänskap rinner mellan fingrarna som ett moln av damm men pengar, girighet och tur består. Detta år fällde en tår över det märkliga; tur i vad? Inte spel, kärlek, lycka- eller hur. Vill du spendera ditt liv i elektronik får du på äldre dar en lustig dynamik och urusel fysik. Kroppar är fysiologiskt inte skapta för teknologi och innovativ mystik. Ge kroppen sol, sex, näring, kärlek, lyrik. Bygg en hållbar framtid, tänk på någon annan än dig själv. Bry dig om planeten, du är mitt i smeten, globala invånare med ett vi-tänk istället för dom gynnar helheten. Se utanför dina skygglappar, mappa när din käft glappar hur skev din verklighet är. Mal ner dina fördomar, förruttnade dammiga om andra. Klandra ingen, skjut upp alla minnen som blockerar dina sinnen trots allt.

24 maj 2013

Solsidan i smutsiga Nord. Singlar minglar, jag dinglar musikaliskt ovanför. Underdog heaven. I ett osynligt band och det röda distriktets sand, Askungens fula ankungar i din hand. Kontroll på kontinenten bleknar sakta, mellan alla vinglas, det som sas. Orange extas, vidgade pupiller bakom färgade linser, en fas? Jag är inte långsint, bara rättvis liksom ett glas du puttar av misstag går i kras. Politik ekar religion, modern likgiltighet och girighet. Jag blev elak, fick blodad tand, minns allt. Ditt salt, katthjärtat, det hon stal ifrån dig men färgen framförallt. Mitt allt erbjöd kyla och för mycket tjall. 30 minuters syre i en värld av vakum. Jag älskar dig privat, min ensak tycker jag, men det är mycket jag inte ska, till exempel lyssna på jazz, knulla eller dra (åt helvete). Lycka till med livet sa du, som om handling är mer än ord. När finns du där för mig som meningsfull? Vi hade en deal, jag höll alla löften medan du ljög och bröt höften, snubblande stank från min bank och ljudet av idioti skickade festivaldrömmarna i sank. Visst, det gjorde mig arg, men inte att gå pank. Varje gång du påminde mig om lukten av unkna problem, eksem, kliar i mitt huvud med. Alla lögner hur du tror jag inte ser, orkar jag mer? Bara svampen känner