Drogpolitik.

En Norrman och jag ses minst varje dag och kallar oss ett par. Det var för att jag inte ville ha något mittemellantjafs som det blev så.
Det hör till diskussionen att det inte är första gången jag hittar någon som verkar klippt och skuren fram till att den där cigaretten dyker upp sitt fula tryne.
Det som plågar mig är inte de runt omkring mig och deras i mina ögon förvridna och felaktiga beteende. I mitt stilla sinne begriper jag helt enkelt inte varför jag egentligen inte är drogliberal; allting talar för det.
- Min släkt är mixad vad gäller droger så min uppväxt är svår att föranleda några logiska resonemang gällande detta så infekterade ämne. Dock vore det naturligt att jag gick ena eller andra hållet tidigt i mitt liv, och höll mig till den sorten utan komplikationer.
- Den politik jag stödjer i alla andra punkter förespråkar droger mest av alla etablerade Svenska partier.
- På något vis lyckas jag inte sällan dra på mig vänner och kärestor som brukar droger, oftast sker detta i form av rökintag eller alkoholbruk som är över normens konsumtionssnitt. Dessa människor sluter jag mig till och trivs med otroligt väl bortsett från denna beroendedefekt som så ofta kommer med på köpet.
Norrmannen menar på att det sätt som enklast löser drogproblemen som staten har med ett fördolt styre från undre världen där människor utnyttjas grovt för att vissa knösar ska tjäna storkovan, är att tillåta droger i kontrollerade former som t ex ransoner. Staten kan tjäna pengar på droger och få kontroll över det mörkertal och den massa människor som använder droger i det fördolda skulle komma upp till ljuset med ny statistik. Om människor själva får välja skulle det bli bättre än om det sades ajabaja med pekfingret ifrån staten.
Fin tanke, att staten skulle få kontroll över det. Men balansgången mellan då de billiga drogerna förespråkar ett drogsamhälle och de dyra förespråkar klasskillnad blir svår, det blir som pest eller kolera.
Sedan är det kruxet med att jag inte tror på att använda sig av droger som grej. Att inte klara vardagen utan ett beroende. Det kvittar om det är sex, alkohol, narkotika eller lyckopiller. Till och med värktabletter har ju visat sig vara skadliga (vid frekvent bruk).
Människor är inte hjälplösa våp som inte väljer att ta droger och bli beroende av dem. Det menar jag både med fysiska och psykiska beroenden.
Många menar att Cannabis är mindre skadligt än exempelvis alkohol och kan användas i medicinskt syfte. Men om det är olagligt, varför använda det till att börja med?
Eftersom inget land officiellt erkänt Cannabis som medicin så behövs det inte för det finns uppenbarligen andra bättre preparat för det syftet.
Varför föra en kamp för ett preparat som människan inte har behov av?
Alkoholen är mycket mer skadlig än Cannabis när man ser på vad den kostar samhället. Vad gör att en drogs skada rättfärdigar en annans ingång?
Droger finns inte med i behovstrappan, det faller utanför bilden. Det har spolierat så många människors liv och gjort så mycket mer skada än nytta att jag inte ser vitsen med att främja nyttjandet av det. Ser inte poängen med att använda det över huvud taget.
Men varför, det är frågan.